Historier

Här kan medlemmar lägga ut sina jakthistorier, skicka in den till webmaster@vitalghund.se för publicering.

 

 

 

 

Inte vad jag hade förväntat mig!

Jag heter Anna-Helena Sävström och har en vithundstik, Wikstabergets Catla, som är min kompis och ständige följeslagare under jakten. Det är en sådan glädje när vi jobbar/jagar tillsammans, där vi bygger ett starkt band emellan oss. Vi är med i Björnbergets Jaktlag och våra jaktmarker ligger strax österut utanför Sveg.

 

Några händelser under denna höst 2014, kommer åtminstone aldrig jag att glömma. Det blev inget tillfälle att skjuta älg för min del, men jag vill gärna berätta om mina jaktupplevelser, de har minsann varit helt annorlunda än vad jag kunnat drömma om.

Den 19/10 var vi på Nysättberget och gick, då 2 örnar kom och försökte ta Catla, det var precis på håret att hon hann fram till mig, med örnen bara 2 meter ovanför sig, som precis gjorde sig beredd att slå klorna i henne. Då upptäckte örnen mig och gjorde en u-sväng upp i luften, där de 2 örnarna kretsade på låg höjd, allt medan Catla sprang runt i cirklar som för att komma undan. Inte trodde jag att rovdjuren anföll uppifrån, för när jag tidigare hörde henne skälla ett konstigt skall, trodde jag först att det var en björn, men mycket förvånad när en av 2 örnar skulle ta henne, bara 10 meter framför mig.

 

Sen på lördagen i allhelgonahelgen var det riktigt otäckt, jag känner fortfarande olust efter den upplevelsen.

Jag kom från Svartåsen och gick i ungskogen mellan kallkällan och Lassbodberget.

Catla är ca 20 meter på sidan om mig och får vittring på något och sticker iväg, efter några minuter kommer hon tillbaka i full fart mot mig, efter henne kommer.... ja inte var det en älg, utan en björn, även den i full fart rakt mot mig!!! Jag hann tänka, att nu går det helt åt helvete och ställer mig bakom ett litet träd (bara för att vinna tiden för den att runda trädet), samtidigt som bössan rycks ner från axeln. Där blev det problem. Mina händer var alldeles stelfrusna och jag kunde inte direkt osäkra bössan, gissa en gång om jag kände mig hjälplös. Björnen stannar 1,5 meter framför mig, vi får ögonkontakt... t.o.m. så att jag kunde peta på den med pipan och nästan ana björnlukten, samtidigt som jag är helt fokuserad på att osäkra bössan. Här kommer tankarna "att jag slänger mig på mage och offrar ryggsäcken, med mackorna... samtidigt som jag håller händerna runt halsen, hörselkåporna får skydda huvudet".

Kanske Catla känner att situationen är kritisk, vet inte, men hon sätter igång att vrålskälla på björnen, samtidigt som hon springer på den. Den står kvar en bråkdels sekund, tvärvänder och springer samma väg tillbaka, med Catla efter sig. Jag skjuter ett skott i luften, samtidigt som jag är beredd ifall den kommer tillbaka. Inget bra ställe att vara i, för ungskogen är mycket tät, har ca 10 meters sikt, åt alla håll. Går åt andra hållet, hela tiden som jag kollar bakom mig, ifall björnen kommer tillbaka. Ropar på Catla och pratar högt, vill att björnen ska höra mig. Björnen var ca 1 meter i mankhöjd, men det var tillräckligt för mig att snabbt ta mig därifrån, med osäkrad bössa faktiskt, var tillräckligt skärrad ändå. Det gick ju bra till slut, tog mig ut ur skogen helskinnad ner till pass 60.

Så kan det bli en dag på jakten, trots det så stack vi ut på söndagen igen och då såg jag björnspår efter Spiktjärnsvägen.

Det har kommit efteråt och jag har drömt om björnar, konstaterar att nu har jag erfarenhet av möten med alla rovdjur utom vargen……
Catlas pappa, Zacko av Kollutholen, tog efter björn flera gånger, blev illa riven av ett lodjur samt träade en järv, under sina jaktdagar.

 

Jag gick i Ytterhogdalsskogen i september och då kom det 3 örnar ”svepandes”, cirklade dock på lite högre höjd i ca 10 min, tänkte inget särskilt om det, var bara roligt att se dem. Nu efteråt har jag börjat fundera om de tror att den vita Catla är ett lämpligt byte?

Så se även uppåt, för rovdjur kan komma därifrån också.

 

Anna-Helena Sävström med Wikstabergets Catla

Antal kommentarer: 1

2015-02-12 02:32:47 - Egon Engstrand, Åshammar

Vi är nog bra många som upplevt den händelsen medlen o vithund går man över ett större hygge så händer det ofta ,i tät o grov granskog hände det för mig en gång då var det bara 308 an som räddade livet på min vithund cirka en meter mellanklor o handrygg
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)